Sitter här och tittar på Unga Mödrar. Spontant känner jag att jag inte ska skaffa barn förens jag har ett stabilt förhållande, en examen, en stabil ekonomi och ett stabilt hem som är beboligt (färdigmålat, inga stora projekt kvar, renoveringar etc. färdigt). Det verkar vara så jobbigt att vara ensam mamma (speciellt när man är ung). Det verkar jobbigt att behöva flytta hem till mamma med barnet igen för att man inte har råd att leva på enbart studiemedel då man måste fortsätta plugga. Det verkar vara tillräckligt jobbigt att fixa i ordning ett hem utan en liten knodd som springer omkring och ärligt talat är lite mest i vägen...

  Visst, man kan inte bestämma alla saker och ibland blir livet inte som man planerat. Och jag förundras av alla som klarar av alla de situationer som jag föreställer mig vara så jobbiga. Men jag kan ju alltid ha punkterna över som riktlinjer och göra mitt bästa för att följa dem?