...så är det att vara totalt musikalisktobegåvad. På riktigt. Trots min historia av arbetande med musik som sträcker sig från åldern 5 (det faktum att Mozart, det lilla underbarnet, komponerade egen musik vid den åldern kan gå och lägga sig) är jag totalt befriad på talang. Fiolen gick ju som den gick, och inte mycket bättre gick pianot. Det tog ett halvår att få ljud i flöjten (så att jag nu kan spela hyfsat, efter åtta års lektioner, är enbart resultat av envishet). Saxofonen gick faktiskt bra, men förmodligen mest med tanke på att det är samma grepp som på flöjten...

Mitt mål nu är att bemästra "dawn" ur pride and prejudice. Eller det är inte ett mål, det är ett måste. Jag s k a. Ta de år de tar. Men det är så enerverande att sitta och traggla samma (halva) sida gång på gång på gång när man känner vissa som skulle kunna titta på den och sen spela den perfekt. frustration på hög nivå.

Mot pianot.