När jag läser i tidningen och ser på tv, hör på radio och pratar med folk får jag höra om så himla många människor som beter sig helt sjukt och om människor som behandlas så illa att det inte är klokt. Och jag vet inte men jag har blivit så lättberörd på sista tiden att jag bara blir arg och ger upp framtidshoppet då och då.

Men så sitter jag vid ett kräftskive-, middags-, eller ett fikabord eller kanske ett av dem i kyrkan och allas blickar jag möter är från personer som på riktigt är så otroligt fina, vill så väl och bara är bäst.  Det finns så otroligt många underbara människor där ute. Och ni får inte glömmas bort.

Och jag tror jag gått och blivit bortskämd. Jag har två veckor på mig att packa ihop det viktigaste och träffa lite vänner och så innan jag ska flytta till ny del av Sverige och jag får inte tiden att gå ihop. Det finns så många bra, roliga, intressanta människor som jag tycker om så mycket att jag nästan glömt bort hur mycket jag gillar dem.

Det är alltså farligt att ta sig tid att träffa alla man tycker om. Livsfarligt. För snart vet jag inte var jag ska ta vägen. Ni är så underbara allihopa. Och jag känner mig bortskämd men njuter riktigt av att jag faktiskt får ha det så bra. Ser på spänning med året som kommer. Helt sjukt spänning. Och ber om ursäkt för att det är det enda mina inlägg här på bloggen handlar om. Men det är det och ni som rör sig i min hjärna just nu.

Tänk om nyheterna skulle börja handla om människor som är otroligt lyckliga. Skulle vårt samhälle se annorlunda ut då? Jag vet inte. Men jag önskar jag var bättre på att varje dag uppskatta allt det jag faktiskt har.