Jag är nog förståndslös. Och tillsammans med det där hjärtat som envist vill tro på en bättre värld så kraschar tårkanalen. Vad händer i världen?

Vaknar till morgonradion som pratar om häktning.
Läser tidningen att vårt grannland "förlorat sin oskuld."

Och jag får inte ihop det. Ser på bilder. Förstår inte.

Radion uppmanar till att visa kärlek, de säger att det är dags att vända på allt, visa vad för slags värld man vill leva i och gör något för den.

"om en människa kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans"

Det står i tidningen om en tysk hjälte som kastat sig i sin båt och fiskat upp ungdomarna som kom simmande från Utöya. Han bröt ihop när han kom hem och var tvungen att återvända till campingplatsen där han och hans fru la ut rosor för alla oskyldiga offer.

Klockan tolv idag samlades hela Norge i en tyst minut och klockan tolv gick jag ett tyst varv kring kvarteret, barfota och i röd, blåvitt linne. För vad mer kan jag göra?

Vet inte ens om jag orkar förstå.

Och. Någonstans i Sydfrankrike bor en frånvarande pappa som säger till expressen att han tycker hans son borde tagit sitt eget liv när han ändå höll på.

Max har sina flaggor hissade på halvstång. Som så många andra flaggor jorden om.

Och utanför går bussen som vanligt, fönster behövs tvättas och Erik Amarillo är ämne i radion nu. Han säger att han gillar inte att slösa energi på att bli arg, för då orkar man inte vara glad. Men då pratar de om paparazzis och inte om oskyldiga människor som blivit dödade.

Och utanför i världen händer andra ofattbara händelser. Det viskar en röst i bakhuvudet. Men nu går tankarna till Norge. Norge, Norge, Norge. Jag önskar jag kunde komma på något att göra.