Kanske är det sista kvällen jag sitter och stirrar in i datorn i mörkret kämpandes med ord och tankar och tålamod. Tittar jag ut lyser det sådär fint uppe på övre våningen, starkast hos han med fyra fönster. Om nio dagar har jag flyttat hem. Det går med andra ord att räkna tiden på händerna nu. Och visst är det skönt att få komma tillbaka till allt och alla där. Men oj vad det känns ovärt att lämna min kära lilla håla. Tur att Sverige är litet och att jag banne mig ska ha körkort snart.
På ett sätt hoppas jag att det är sista kvällen för stirrblicken - det är så lite tid kvar att den är värd att fyllas med annat än sånt.