Pär sa en gång att när man känner skrivflowet närma sig (attackera) så måste man strunta i allt annat, strunta i att ica stänger och kylen är tom, strunta i barnen på dagis, strunta i allt (ungefär så sa han) (och sen sa han att det var tur att han hade en förstående fru). Orden kommer bara när de själva vill.
Och jag tror att det tillhör det bästa jag någonsin hört någon säga.
Och just nu viill jag inte ha något som helst med situationsanalyser att göra. Eller exminationstal heller för den delen.



tråååkigt. svårt. beslutsångest. ordbajs. ett tal om retorik i åtta minuter - skojar dem?? hur ska jag kunna fördjupa mig i talets pårtängande problem innan jag hunnit förstå vad jag ska tala om?? livet är jobbigt alltså.

(serierna? de som kommer upp på googles bildsök om man skriver "calvin and hobbes speech")