La vite e bella i Corvara
Jag har varit på en drömsemester. Lite sådär att jag undrar om jag faktist var där. Att familjen Greven gjor denna resa snart så många gånger att de tappat räkningen, jag brukar ju skratta åt det. Att de sitter i bilen i 16 timmar för att komma fram + övernattning i Lichtenstein och sen fem timmars resa till. Nu har jag också gjort det. Överlevt och tyckt att ja, jo, ahh, wow de va värt det.
Här är en bild från As hus i Lichtenstein och vad vi såg från frukostbordet innan vi packade in oss i bilen igen och åkte vidare.
och jag vill bara stryka under detta: BERGEN. Det vackraste jag sett.
Vädret var dessutom helt perfekt och nnötillgången till belåtenhet...
Madde in action.
Och C.
,Och Rolf.
Istället för Våffla fick det bli kaiserschmarren, det dög...
Dag tre 15.50 ungefär tog jag en selfie och typ en helvtimme senare trillade jag och slog i svanskotan så det blev att åka kabinlift ner för berget och taxi tillbaka till Corvara.
Så dag fyra haltade jag omkring i byn och gick så långsamt på min upptäksfärd att jag blev omgådd av en pensionär. Som gick långsamt. Haha. Fortfarande imponerad av bergen. Col Alto tror jag detta heter.
Dag fem spenderades också utanför backarna, men på kvällen bjöd hotellet på efterrättsbuffe så va sjutton, de va en bra dag.
Sista dagen åkte jag skidor i lugn och långsam takt igen.
Och firade med Bombardino på uteserveringen. Så himla härligt!
Drömsemester alltså. Men när jag börjar bli osäker på om jag varit där är det bara att försöka sätta mig ner så jo, japps känns det i rumpan att jo det var på riktigt. Vad är det för kropp vi har som inte klarar av att trilla på rumpan?!
Kommentarer
Postat av: Ralf
Till och med jag som inte är så mycket för att åka skidor, tycker att det där ser för jävla gött ut! (Och särskilt efterrättsbuffén.. ;P )
Postat av: Ylva
Myspys
Trackback
