När jag var fjorton lästa jag en bok. Rävungen. Den boken påverkade mig väldigt mycket och i den så refererades det till en annan bok. ”en räv bland andra rävar” blev vad vi började säga. Och äntligen nu har jag läst den riktiga. Och det berörde mig. Världens bästamestförståndiga barnbok kanske?
 Jag vill mig minnas att Frida kan ha läst den förra året – lille prinsen - och även om hon inte pratade mycket om den måste hon ha älskat den.

”och jag behöver dig inte. Och du behöver inte mig heller. För dig är jag ingenting annat än en räv lik hundratusentals andra rävar. Men om du tämjer mig, så kommer vi att behöva varandra. Jag kommer att vara den enda i världen för dig…”

 

(”det är fara för att man får gråta litet, om man råkar fästa sig vid någon”)