Hjälp! Jag insåg precis en sak. Jag är lat, oambitiös och ofokuserad. Enda anledningen till att det går någorlunda bra i skolan måste vara att jag faktiskt tror att jag är bra, för det har jag ju alltid varit. Men nu sitter jag här igen, i sista sekund och ska få klart ett arbete som jag knappt har börjat med. Förra året stog jag inför liknande grej, då lånade jag böcker på biblioteket och läste, listade ut hur powerpoint funkade, letade upp en grym inledning och ja, va allmänt d u k t i g.
Jag tycker om att vara allmänt d u k t i g. Den stora frågan är, var tog den allmänna d u k t i g h e t e n vägen?
Jag vet inte ens om man kan hinna klart allt jag ska göra idag på en kväll? I alla fall inte om jag ska hålla på som nu och komma på ursäkt efter ursäkt till att inte göra det. Men jag menar, släkten är ju här, Cicci ringde, August vill leka, ljudet på datorn är borta, hittar inte mina glasögon, ett blogg inlägg är väl okej?
NEJ. Snälla kom hit och föreläs om insulin och diabetes för mig så jag har något intressant att berätta!!!!!!
Kanske jag ska rita en bild... Svaaaaaaaaaar: NEJ!!

Och juste... allmänna d u k t i g h e t here I come!

Först ska jag bara säga hejdå till morbor och kusinen...


Från den "gamla goda" tiden...