Vet ni vad. För exakt två månader och tolv dagar sedan började jag läsa Jane Austens Emma allt pågrund av ett facebooktest som hette något i stil med "vilken janeausten karakrär passar dig bäst" eller vad det nu va. Poängen var att Mr. Knightley var mannen i mitt liv, eller någon som liknade honom. Och för att kunna förutspå om det här testet var trovärdigt eller inte så var jag ju tvungen att läsa boken. Nu har jag bara tio sidor kvar.
Måste säga att på ett sätt är jag lite besviken. Hela boken består av prat, prat, prat och antingen går de på besök till dem och dem och "oh så trevligt det var!" eller så går det till någon annan och då var det mindre trevligt. Så gifte sig dem och dem och så verkar det som om han är förtjust i henne, men så var icke fallet men det gjorde ju egentligen ingenting för aldrig att hon skulle vara förtjust i honom... osv.
Hela boken är fylld av massa pladder hit och dit. Och så speciellt mycket romantiskkärlekshistoria om min ideal man, vet jag inte om jag kan säga att det var.
Men trots detta. TROTS. Så är boken underbar på något sett. Den har varit min flykt från verkligheten, den har sett till så att mina drömmar blir lite mer varierande och gett mig lite perspektiv på livet. Jag tycker om den så mycket att jag inte vill läsa de sista sidorna för jag vill inte att den ska ta slut.



Och för er som är nyfikna; jag skulle troligtvis inte kunna säga nej till en godhjärtad, tålmidig, trevlig pojke med ett fint rykte som stod ut med mig som den jag är och kände min rakt igenom.
Men sånt där beror ju liksom på. ;)