Imorgon börjar det igen, allt som jag ivrigt skutit framför mig och jag tycker synd om alla som kommer tvingas höra på mitt tja om att tiden inte räcker till och att det är så synd om mig och hur dåligt allting kommer gå. Eller hur sur jag kommer va på mig själv om ett år för att jag faktiskt inte försökte lite, lite mer.
Det är kanske då jag ska komma ihåg hur sjukt trött på skolan jag känner mig just nu. Eller nej, det var fel jag älskar skolan. Jag älskar att komma dit, träffa bästa vännerna, massa nya människor och få lära mig nya saker, utmaningar och allt det där. Men någonstanns mellan alla biologiredovisningar, fysikpärmar och analyserande essäer det blir för mycket. Att klara skolan gör jag lätt, men att klara det med bra betyg?
"Jag är inte mina betyg, jag är inte mina betyg jag är inte mina betyg" ringer det som ett mantra i huvudet varje gång ett litet äckligt vg+ (eller nu förtiden g+) dyker upp som resultat. Och jag är verkligen så mycket mer än mina betyg men jag hatar att snubbla på målsnöret gång efter gång.
Det är inte så illa som det låter.
Men imorgon börjar det igen. Imorgon ringer väckarklockan och kläder ska på och bussar ska passas. Scheman ska följas och läxorna borde vara klara. Det är nog bäst att jag går och lägger mig.
Men innan ni gör som jag, ta en titt på den här bilden. Jag lovade att skicka den till Johan innan han åkte. Den är från hans hejdåjagåkertillusa-träff. Men har jag gjort det? Icke. Så titta extra mycket nu istället. Man blir lite glad, jag hoppas inte Erik tar illa upp.  Hehe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

XOXO