Idag ringde klockan 05.45. Så gick jag upp och planerade att ta 523an 17 över. Med lite youghurt i magen och en träningsväska med kläder ihopplockade i sömnen möts jag av bussen åt andra hållet och inser, lagom till att den åkt iväg, att det var den bussen jag skulle gått på.
Vad gör man då?
Jo, jag gick till snickarevägen, en såndär runt sju minuters promenad i konstant uppförsbacke (klockan 06.25 på morgonen) och kommer fram till 607ans busstation fem min innan den ska gå.
Så går tiden. Börjar smsa med Karin som är påväg till samma mål... Plötsligt står en buss framför mig, kastar mig upp i sista sekund. Går på den helt tomma bussen och får panik, en station senare då de svänger in mot fågelsången. Sightsing i Töjnan - no shit.
Sammanfattat: I morse lyckades jag stå och idiottitta på bussen jag borde klivit på, gå en promenad, ändå kliva på fel, hamna i sollntuna samtidigt som om jag gått upp en halvtimme senare och kasta mig in på ett yoga pass mitt i första andningsövningen.



Jag tänker inte ens nämna att jag borde skriva upp nått vettigt att säga till redovisningen imorgon.
Och nu sitter jag här och typ gråter för jag är så trött (men de va den där med wienkongrssens följder...).
Nej, hurtighetspoäng deluxe till mig för jag har både power yogat och boxats idag!
(och nej, jag är inte träningsberoende, det här är en mycket ovanlig händelse i mitt liv, unik typ)