Idag är det val. Vilket är något ingen kan ha missat eftersom att det är överallt. Facebook, i tidningarna, på TV och varje mysigt middag med vänner brukar innehålla minst en lite hetsigare politisk diskussion.  Och det är en självklarhet att man, om man inte redan förtidsröstat, går och röstar idag. Faktiskt.

Jag sitter och läser tidningen. Läste en intressant ledare, läste lite här och lite där. Men orkade inte riktigt för ja, valdebatten är  lite over the place.

Men så hamnade jag på utrikes. Och läste om valet i Afghanistan.

Där har över 50 människor fått sätta livet till för den demokratiska processen vi tar som en självklarhet. Enbart 32% av de röstberättigade afghanerna röstade. Många vågar inte. De vill inte dö för ”någon kandidats skull”.

Talibanerna gör allt i sin makt för at förstöra och hindra människorna från att rösta. De spränger saker, attackerar väljare och dödar.
De hotade om att alla som hade det blåa bläcket på fingret som man får efter att ha röstat (fingeravtrycket används som identifikation) skulle få fingret avskuret. Och det är inga tomma ord i det.

Men de 32% som faktiskt röstade trotsade allt det här. De satte sina egna liv på spel för sin rätt att rösta.

Att gå de där metrarna till närmsta vallokal, ta ett beslut (eller rösta blankt om man ser valet som omöjligt)och rösta är faktiskt ingen livsfarlig insatts i Sverige.
Man orkar rösta. Om inte annat för att hedra den demokratiska processen och de människor som sätter livet till varje år runt om i världen för att få sin röst räknad.

Alltså: gå och rösta