det är en speciell känsla att anlända till sin gamla håla. stockholm blir så mycket större när en inte varit där på ett tag. och det är som om jag ser allt i ett nytt perspektiv. det känns både friskt och overkligt. blir tvungen att ta ett varv runt ikring station medan jag ändå väntar på pendeln och var jag än tittar spelas små filmer upp från tillfällen jag varit där förut.

det är som att jag är ute och går och möter mig själv var jag än vänder blicken. en underlig känsla.

sen är pendeln försenad också, står det, fast den kommer i tid. även det underligt. men världsligt.

väl framme går jag från helenelund med Äntligen Påväg i öronen och nästan studsar fram, i regnet som jag fått lära mig är sånt regn som endast en stockholmare kallar regn.

och idag sitter jag i soffan i vardagsrummet och halva jag vet inte riktigt om det är göteborg som jag hittat på eller om det är tvärt om.