det är alltså den sjunde november när jag vaknar idag, sjunde november och på andra sidan atlanten... det sticks en telefon under näsan på mig och jag tittar och går från halvsovande till klarvaken. det känns rätt bra va, att kunna byta om med obamas segertal på tvn. att kunna borsta tänderna och höra honom tacka sin fru, sina flickor och "all folks". ja på ett sånt där amarican vis som bara en amerikans president kan.

 

det är alltså den sjunde november och solen skiner utanför och spårvagnen går fint och inte blir vi överköra i den där körda korsningen vid haga kyrkan heller. (sen vänder det i och för sig lite, för etikföreläsningen jag trott vi skulle ha visade sig handla om nationalekonomi och det går lika bra som på matte d med anders...) men å andra sidan vad gör det, kan man fråga sig och bli lyckans lycklig, ja framför allt för att det inte är 100% säkert att världen kommer gå under, riktigt än.

 

det är alltså den sjunde november, och man kan säga "november november" som motsats till april april, för det här är på riktigt! åh jag älskar den här dagen. tittar på segertalet igen och njuter lite av alla stilfigurer han proppat in, men som jag nog glömt namnet på. men det göör ju ingenting